Olivbestyr

Det är spännande med olika kulturer och olika vanor. När vi skrev kontrakt för några veckor sedan var en administratör med, Lorentzo, som höll ordning på alla uppgifter som skulle skickas in för registrering av kontraktet.
Han var lite trött i armarna berättade han. Inte på grund av allt skrivande utan för att han hjälpt en god vän med olivskörden. Numera har man moderna redskap när man skördar oliver. Det är en slags elektrisk maskin med "grepar" som man sticker upp bland grenarna och så skakar maskinen så att oliverna ramlar ner på nät man lagt ut under trädet. Eftersom Bosse och jag varit på Leroy, Italiens motsvarighet till Bauhaus, så kände vi till maskinen - vi såg sådana där. Inte något man hittar på svenska byggvaruhus.
Nu väntar vi på prisuppgift beträffande den renovering vi ska göra med hjälp av byggkille från vår by. Tyvärr är han lite upptagen för närvarande så vi får vänta lite till.
Han skördar just nu oliver!

Bankkort på italienska

När vi skaffade vårt bankkonto på banken i Pescara fick vi både access till internetbank samt att vi beställde ett bankkort. Detta kortet skulle skickas till oss i Sverige. Jojo, tänkte vi - det kommer väl ta sin tid innan det kommer. Det vet man väl hur det fungerar i Sydeuropa.
Tji fick vi när kortet dök upp i ett brev i vår brevlåda i Västra bodarna, bara en vecka efter det vi varit på banken.

Häromdagen kom ytterligare ett kuvert från vår italienska bank. Där låg ett annat kort med koder samt ett medföljande brev.
Vad detta är för kort eller koder har vi inte en aning om. Tur det finns Google translator!

Första räkningen betald - Hurra!

Normalt sett brukar i alla fall inte vi vara så speciellt glada över att betala räkningar. Hamnar snarare under rubriken "nödvändigt ont". Men i fredags, innan vi åkte hem till Sverige, lyckades vi faktiskt betala vår allra första italienska räkning och lyckan var stor.
När vi nu ska dra in vatten till huset krävs det förstås registrering hos vattenverket, eller vad det nu kan heta i Italien, samt att det kostar en viss startavgift.
När vi var på vattenverkets kontor i Pescara och gjorde själva registreringen fick vi också en räkning som skulle betalas inom 30 dagar. Eftersom allting stänger kl 13 hann vi inte fixa det den dagen och vi var lite bekymrade över hur vi skulle lösa det när vi nu skulle åka hem följande dag.
När vi kom till flygplatsen i Rom hittade vi efter visst letande ett bankkontor som dessutom var Unicredit Roma som är vår bank. Tyvärr var det inte på banken som räkningar betalades. Vi kunde däremot ta ut pengar till räkningen där från vårt italienkonto. Vi fick sedan knata iväg och leta upp postkontoret där räkningar betalas. Och det gick alldeles utmärk. Vi är mycket nöjda att ha löst den uppgiften helt på egen hand, utan hjälp av en enda italienare.

Första dagen i vårt italienska hus

Igår blev husköpet klart. Vi var lite oroliga att inte pengaöverföringen från Sverige skulle ha fungerat men när vi lämnade banken vid 11.30 hade vi ett antal checkar i min handväska.
Klockan 16 träffade vi mäklaren Rosanna utanför notariens kontor, tillsammans med översättaren Ida.
Förutom notarien, som heter Maria, fanns även ägarna Patricio och Iolanda på plats. Iolanda är född i huset, 1924. Patricio hade ärvt sin del av huset från sin mor. Giulio för förstås också på plats. Dessutom dök en administratör upp, en ung man med scarf som var lite trött i armarna efter att ha skördat oliver halva dagen.
Köpet gick till så att notarien läste kontraktet på italienska. Ida satt mellan mig och Bosse och följde den engelska översättningen med fingret så vi kunde läsa vad som sas. Emellanåt förklarade hon lite på viskande engelska.
När alla frågor var utredda och vissa ändringar noterade skulle kontraktet renskrivas. Checkarna delades ut till berörda personer samt kuvert med kontanter fördelades också.
Iolanda sa att hon önskar att hon får komma till huset när det är renoverat eftersom hon var född där. Hon är nu den sista som finns i livet bland sju systrar. För 60 år sedan lämnade hon Italien för att bege sig till Australien men är nu tillbaka sedan ett tag.
För att göra en lång historia kortare - köpet gjordes klart, vi tog en drink med Rosanna och Ida och åkte hem till vår by.

Idag har vi varit på komunhuset och registrerat ägandet, och varit på vatten- och elkontor i Pescara för att fixa anslutningar. Vi har städat ur huset - dvs slängt all skit som fanns där i form av kläder, skor, flaskor, burkar osv. Vissa fina saker har tagits tillvara. Vi har sopat upp all sand, löv, kattskit och annat elände på golvet. Vi har röjt en liten gång i trädgården och hittat en gammal murad tvättho. Vi har träffat en byggkille och gått igenom vad som behöver renoveras. Vi har varit riktigt effektiva.
Nu tror vi att renoveringen kommer vara klar någon gång i april. Hurra!

Apertivo

Det är bra att gå på kurs. Jag går på kurs i italienska varje måndag  och förra gången lärde jag mig vad ordet apertivo betyder. Jag var övertygad om att det är det samma som vårt svenska apertif - t ex grappa, martini eller liknande. Så är inte fallet utan istället betyder det after work, dvs man köper något att dricka; öl, vin eller liknande; och får då också lite småplock med mat till drickan.
Ikväll tog Bosse och jag en promenad i Torre de Passeri - tanken var att vi skulle gå på restaurang lite senare. Kvällen var ung, i Italien äter man inte middag före klockan 20, så vi beslöt oss att stanna till på en liten bar för ett glas vin. "vill ni ha apertivo?" var frågan vi fick. Vi sa ja och gick ut och satte oss vid ett litet bord.
Jo jag tackar - när apertivon kom ut insåg vi båda att någon restaurang var inte längre aktuellt. På brickan som serverades låg pizza bitar, både vanliga och den vita pizzan. Det fanns pasta med pesto, inbakad korv och bruschetta. Vi drack två glas vin var och varsin espresso. När notan sedan kom landade det på 13 EUR. Det var den billigaste middagen vi ätit so far.

Italiensk byråkrati

Vi kan nu lägga en helt ny upplevelse till listan av spännande saker som händer i livet.
I morse klockan 8.20 träffade vi Walter som hjälper oss med de finansiella frågorna i samband med vårt husköp.
Vi började med att snällt köa i trapphuset upp till det lokala skattekontoret i Pescara. När kontoret väl öppnade fick vi vårt skatte nummer snabbt, kvickt och lätt.
Nästa stopp var på Unicredit bank. Där skulle ett bankkonto öppnas. Det visade sig vara oanat komplicerat.
Bankkvinnan tyckte nog att hon dragit en nitlott som skulle vara tvungen att hjälpa oss med det för hon suckade ljudligt var tredje minut. Och så här efteråt har jag viss förståelse för det. Milde tid vad mycket papper som skulle skrivas på. Vi tappade räkningen efter ca 15 namnteckningar och det slutade inte då. Gissningsvis skrev vi våra namn uppåt trettio gånger - i vissa fall på tre ställen på samma papper. Efter en dryg timme var alla papper påskrivna, vi har fått pinkod till ett bankkort som kommer med posten (hoppas jag) och kod till internetbank.
Ett lustigt inslag var att bankkvinnans kontor, som var rätt trist och smårörigt, hade ett skåp bakom hennes stol. Där låg högar med papper och vissa av buntarna stack ut en bit. Varje gång hon reste sig, vilket hon fick göra rätt många gånger för att hämta papper i skrivaren, smällde hon igen skåpsdörren som studsade mot pappershögarna och öppnade sig igen. När detta hänt 4 - 5 gånger höll vi på att få ett skrattbryt. Det blev lite Fawlty towers över det hela.
Nu håller vi tummarna för att pengarna susar genom ledningarna från vårt konto i Sverige till vårt nya konto i Pescara med god fart för att på onsdag förmiddag finnas på plats här i Italien.

Penga-trassel

Man lär sig saker hela tiden. Till exempel har vi nu lärt oss hur svårt det kan vara att ta med sig kontanter utomlands.
Det är flera intressenter som ska ha pengar när man köper hus i Italien. Förutom säljaren av huset naturligtvis så ska mäklaren ha pengar, så även mäklarscouten, notarien och översättaren av kontraktet. Dessutom ska Walter ha en liten slant för hjälpen med konto och tax number. Och skattemyndighetern i Italien vill också ha sin del av kakan. Den största delen av pengarna kommer att hanteras via överföringar från vårt svenskt bankkonto till vårt italienska bankkonto. Det är dock en del (drygt 17% av totala summan) som ska betalas kontant.
I Italien finns det en regel att man får inte ta ut mer än 1250 EUR kontant från bank per vecka. Alltså är det inte en lösning att föra över alla pengar och så casha ut där.
Vi måste alltså ha kontanter med oss när vi reser. Och det ska vara växlat till euro.
Banken kunde inte stå till tjänst med det - för mycket EUR för att dom skulle kunna hjälpa till. Alltså hänvisas vi till Forex. OK - inga problem, bara vi kan visa varifrån vi fått pengarna och vad de ska användas till. Det kan vi lösa.
MEN litet problem uppstår - hur betala för euron? Det finns en beloppsgräns på betalkortet. Men banken kan lösa det genom att vi kan ta ut en given summa varje dag. Bra - om vi börjar idag så hinner vi få ihop hela summan.
Nytt frågetecken uppstår - vem vill springa omkring i Stockholm med tjocka sedelbuntar i fickan. Inte Bosse i alla fall. Ny tur till banken! Förståelse från bankpersonalen - dom gör ett undantag och pengarna ska hämtas i slutet av veckan. Phu - hoppas nu den röran är uppklarad!

Che ore sono?

Om sex dagar åker vi till Italien. Då skulle det vara trevligt att kunna säga något mer är grazie, buon giorno, prosciuto och espresso.

Idag har jag kämpat med att lära mig klockan på italienska. En annan bra mening är denna: "Abbiamo comprato una casa qui in città".

Ännu så länge minns jag bara "comprato una casa". Kanske kan räcka som grund men det hade varit fräckt att klara hela meningen.

PS - meningen betyder "Vi har köpt ett hus här i byn"

 

Fika hos grannarna i Italien

Igår var vi och fikade hos våra grannar i Castiglione a Casauria. Det vill säga - vi drack kaffe med dom, men inte i nämnda by utan istället i deras hem i Bollebygd.
Vi hade inte träffats tidigare, men haft kontakt via mail och telefon.
De har semesterboende på samma gata som vårt hus i Italien och vi hade mycket att prata om. Renovering, kostnader, var man köper kakel billigast, vem som kan hjälpa till med att forsla bort skräp osv osv.
Idag om en vecka flyger vi till Italien för att skriva kontrakt så det var väldigt bra att få lite heta tips från någon som varit med om samma resa som vi.

Tur det finns en Walter

När man ska köpa hus i Italien så är det mycket pappersexercis man inte har en aning om hur man ska lösa. Det gör heller inte saken lättare om man inte kan italienska. Och det kan vi inte.
Förutom all juridisk dokumentation som ska stämplas av notarier så behöver vissa praktiska detaljer lösas. Till exempel måste man även i Italien betala fastighetsskatt. För att göra det måste man ha ett italienskt s k tax number. Antar att det är ungefär som våra personnummer.
En annan sak som måste fungera är att betala italienska räkningar, t ex avgift för vatten, el och annat som kan komma att uppstå.
Ja - förstås behöver man också kunna betala själva huset. Det är inte så lätt att ställa sig vid en bankomat och plocka ut ett par hundra tusen spänn.
För detta behöver man ett bankkonto.
Som tur är finns då Walter. Denna, i vår situation, oumbärlige man har fått luntvis med papper som bevisar vår existens och med hjälp av dessa kommer han nu att ordna rubbet.

Buona sera

Mi chiamo Ulla-Carin. Sono svedese.
Ja just det - nu har jag börjat läsa italienska. En intensiv-kurs "Italienska på resan". Inte helt lätt inte. Frågan är hur mycket svårare det blivit att lära sig språk nu när man passerat 50, än det var när man var yngre. Det återstår att se.
Så nu är det bara att plugga på.
Ciao!

Med sikte på utsikt

Som det tidigare inlägget visade så är vårt hus i ett visst behov av renovering.
Vissa kanske inte ens skulle se potentialen i huset. Vi brukar ha svårt för att göra det
när det är rörigt, risigt och slitet. Men för en gångs skull så kände vi direkt att detta
huset har en möjlighet att bli ett trivsamt och charmigt semesterboende.
 Och när vi såg utsikten var vi definitivt sålda...



Utsikt från vår balkong



Italiensk homestyling

I Sverige är det ju ett himla piffande när hus ska säljas. Möbler ska bytas ut, nya gardiner ska upp, konst ska in och privata foton ska ut. Man använder sig av specialister inom inredning för att göra hemmet så lockande och förföriskt som möjligt.
Den biten har man missat i Italien och det med råge.
Så här såg det ut när vi tittade på vårt hus....

Köket - inte helt modernt

Ett av sovrummen

Huset som ska bli vårt

En förmiddag under vår semester knackade det på dörren.
Utanför stod Guilio, en s k mäklarscout, och undrade om vi var intresserade av att titta på hus.
Vi var visserligen på väg till havet men accepterade ändå förfrågan, husen låg ju helt nära.

Samliga objekt låg i byn och vi tittade på tre stycken. Ett var för litet, ett var för stort (och för risigt) men det tredje tyckte vi om. Inte så stort det heller, men med potential. Och sist men inte minst - det finns en tillhörande, mycket vildvuxen trädgård.

Arrosticini på byns restaurang

Byns restaurang är inte direkt mysig. Trist lokal, lysrör i taket - men fantastisk mat. Vi kom dit en söndagskväll, allt verkade stängt, men icke. Vi möttes av den trevliga kvinnan som har restaurangen, och blev placerade vid ett bord. Det var inte direkt fullsatt, vi var ensamma i lokalen. 

Kvinnas make - som satt i ett angränsande rum och såg på TV - krängde snabbt på sig skjortan och ställde sig vid grillen i ett hörn av resturangen. Där misstänker vi att han satte på en svetslåga för att tända kolbädden, det lät i alla fall så. 

In kom en pava vin, samt vatten. Först fick vi tjocka skivor grillat italienskt lantbröd, vitlöksklyftor, tomater och olivolja.

Därefter serverades arrosticini, typiskt abruzziska små grillspett av lamm, och en grönsallad.

30 (!) stycken grillspett lyckades vi mumsa i oss.

Hela kalaset gick på 40 Eur. Hit går vi gärna igen.

Castiglione a Casauria

Det tungvrickande namnet Castiglione a Casauria är namnet på vår lilla by i Abruzzo. Den är verkligen inte stor, i kommunen bor det ca 880 personer och då bor ju inte alla i själva byn. Trots sin ringa storlek finns det en liten restaurang och ett pyttelitet torg med den obligatoriska lilla baren. Det finns ett apotek, en post samt ett "köpcenter". Köpcentret består av en affär där man kan köpa frukt, grönsaker, vin och bröd på morgonen. Vägg i vägg ligger en butik där de tillverkar och säljer färsk pasta. Det finns också en slakteributik och en bar.

Behöver man göra större inköp eller kanske inhandla trädgårdsmöbler eller kläder till exempel så får man ta sig ner till Torre de Passerí som ligger ca 10 min från byn.

Vår lilla by i Abruzzo

Ibland händer saker och ting av en slump. Så var det även denna gången.
Vi tröttnade på det tråkiga försommarvädret hemma i Sverige och började fundera på en bilsemester ner mot varmare trakter. Kollade runt lite, funderade på Spanien eller kanske Frankrike. Det skulle inte vara för alltför långt att köra. Alicante-trakten har vi kört till förr och det är långt, väldigt långt. För några år sedan hyrde vi ett hus i Provence, det är ju trevligt. Men å andra sidan - Italien är ju aldrig fel!
Vi googlade runt lite och hittade ett hus i Abruzzo på Blocket, som hyrs ut av en svensk familj. Samtidigt läste vi en artikel i GP om denna för oss okända region.
 http://www.gp.se/resor/researtiklar/1.967024-abruzzo-ett-annat-italien

Det lät ju mysigt och trivsamt på alla tänkbara sätt och vi bokade en vecka i byn Castiglione a Casauria, byn som nu kommer att bli vår by.

Kärlek vid första ögonkastet

En bild säger mer än tusen ord.

Här ligger Abruzzo

Abruzzo ligger öster om Rom med kust mot Adriatiska havet. I den nordliga delen finns det långa vackra sandstränder och på den sydliga kusten klapperstränder och karga klippor. Inlandet består av ett mycket backigt landskap. Här finns flera nationalparker som erbjuder spännande naturupplevelser med vandringsleder. På kullarna hittar  man små lugna byar. Längst mot väst i Abruzzo är det Appeninernas höga berg som dominerar landskapet.

Resan har börjat

Köpa hus i Italien.... Vem hade kunnat ana att vi skulle stå på tröskeln en sådan spännande resa, för ett halvår sedan? Troligen inte någon i vår familj. Men nu är vi här - och resan mot att äga ett boende i Italien har precis börjat.
På den här bloggen tänker vi försöka dokumentera köpet, renoveringen och allt annat som hör till detta spännande projekt. Och naturligtvis är du välkommen att följa med.
Benvenuto!